Min syn på hjältar under antiken har ändrats efter den här boken. Åtminstone den hjältesynen som fanns under antiken. Då Herakles betraktades som ett djur som ständigt skulle utföra nya bragder för folkets kärlek. De bragder han hade gjort innan räckte aldrig. Detta gjorde Herakles till en robot mer än en människa då hans medlidande och känslor försvann helt. Om man jämför med en annan hjältemyt från Anktiken, Akilles en nästan odödlig krigare som var med och besegrade Troja. Folket såg honom mer som en människa än en känslolös blodtörstig maskin som vars enda uppgift var att mörda. Akilles var visserligen en legosoldat vars yrke var att döda andra i krig. Han gjorde dock som han ville och hade inte samma press som Herakles att tillfredställa folket. Herakles kände ingen glädje av att utföra hjältedåden. Herakles skulle nog mått bättre utan alla hjältedåden då hans personlighet ändrades kraftigt under boken. I början var han en person som ville väl men det blev fel. I slutet av boken var han en person som inte brydde sig om allt lidande han hade orsakat under sitt liv. Dagens hjälte syn tycker jag är bättre. Då dagens hjältar gör extraordinära saker som ska hjälpa folket. Tillexempel Lotti Knutsson som under tsunamin tog tag i problemet och visade andra resebolag hur man skulle agera. Om man jämför detta med Herakles hjältedåd så är det en väldig skillnad. Herakles hjältedåd hjälpte inte folket i utan det var bara för att tillfredställa en kung. Detta gäller dock hans senare dåd. I början då utförde han saker som hjälpte folket. Dagens hjältar är bättre då en person inte föds till hjälte det är personens agerande och handlingar som gör personen till en hjälte. Herakles föddes till en hjälte och kunde inte välja hans öde själv det var redan bestämt sedan hans födsel att han skulle bli en hjälte. Han hade ingen talan i ämnet. Det är det jag inte uppskattar hos Herakles att oavsett hut han agerade skulle han alltid vara en hjälte. Det var bestämt av Zeus sedan innan.
Det finns många liknelser mellan Herakles och Oedipus. Detta tas även upp i boken ”han vandrade samma väg som Oedipus hade vandrat före honom”. Då Oedipus hade varit kung innan i Thebe, han hade mördat sin far och gift sig med sin mor. Allt detta gjorde han ovetande. När han fick veta detta lämnade han Thebe och petade ut båda sina ögon. Det slutade med att båda lämnade staden och hela befolkning föraktade dem. Båda var personer som inte hade menat något ont. Oedipus hade försökt fly från sin spådom att han skulle mörda sin far och gifta sig med sin mor. Istället för att undvika denna spådom sprang han rätt in i den. Det visar att man inte kan fly från sitt öde. Att det är bättre att bara försöka leva sitt liv så naturligt som möjligt istället för att försöka springa ifrån sitt öde. Herakles å andra sidan försökte inte fly sitt öde utan han kunde i kontrollera sitt agerande när han drack. Att han skulle mörda sina egna barn var bara en tanke som flög i honom. ”Sömnen och döden är tvillingar” sida 154. Denna tanke flög i honom när han såg sina barn ligga och sova. Herakles kunde sedan inte hindra hans handlingar. Det var som att det var förutbestämt. För att han senare i livet skulle kunna befästa sin position som en hjälte.
Jag har nu läst till sida 85 i boken Herakles skriven av Theodor Kallifatides. Boken utspelar sig i staden Thede i antikens Grekland. Herakles är en halvgud Zeus är hans far. Han är oerhört stark men inte särskilt begåvad verbalt och tänker inte igenom sina handlingar. Han har svårt att förstå sin egen styrka. Folket i staden ser Herkules styrka och har större planer för den ovanligt starke pojken. Många ser potential i pojken och han får Kastor som tränare, även han har Zeus som far. En hjälte är inte den som mördar många utan den som många vill mörda” det är Kastor som hävdar detta på sida 60. Herkules skulle tvingas till att axla hjälte rollen då han uppfyllde alla de kriterier som finns för en hjälte i antiken. Detta visar lite hur synen av en hjälte har ändrats under åren. Under antiken var det den människan som många ville döda medans idag är det en person som gör goda gärningar som gynnar många.
Jag tror att Theodor Kallifatides ville förmedla sin syn på antiken. Att göra en förnyad version av en känd hjälte och göra lite av en egen tolkning hur han tolkar Herakles. Det blir väldigt spännande i just detta fall då Herakles är väldigt impulsiv och svår tolkad.
